Vi tävlar med två olika raser av hästar inom travet, Kallblod och Varmblod. Och varför heter dom så? Jo från början tyckte vi att Varmbloden var lite mer framåt och varmare i temperamentet och Kallbloden tvärt om lite lugnare. Kallbloden körde man i skogen med och med Varmbloden körde man ikapp till kryan.
Men vad är mer karaktär typiskt för de båda raserna och vad skiljer dom åt? Här går vi igenom alla skillnader mellan Kallblod och Varmblod!
Kallblod
- Kraftigare
- Mer robusta
- Ofta lite mer hovskägg
- Kraftigare man och svans
Nu är Järvsöfaks kanske ett dåligt exempel på ett Kallblod då han kanske var det närmaste man kan komma ett varmblod bland kallblodshästarna i fart och taktart i alla fall. Men man ser att han är lite mer bitigare och har lite hovskägg.
Varmblod
- Lättare i kroppen
- Tunnare man och svans
- Snabbare (ca 10 sekunder på ett helt varv)
Legolas (hästen på bilden), den mytomspunna hästen stod som en levande legend i travvärlden och var även min kära fars favorithäst (och resten av Sverige). Med en känslig fysik som krävde varsam hand, trotsade han alla odds och travade sig fram till seger inte mindre än 19 gånger i följd från sin debut. Denna imponerande svit kulminerade först när han ställdes mot den dåtida banbrytaren, Ideal du Gazeau, i det prestigefyllda VM-loppet.
Tävlar inte mot varandra (oftast)
Kallblod och varmblod hålls åtskilda. De springer i olika lopp och tävlar inte mot varandra då det skulle vara orättvist när en ras är mycket snabbare än den andra. Varmblod är betydligt vanligare än kallblod och därför körs varmblods lopp oftare (ca 90% av gångerna).
Det brukar komma något jippo-lopp om året där vi får kallblod mot varmblod där varmbloden får stå flera hundra meter efter. Hot n Cold på Umåker har jag tittat på och det är ganska intressant där varmbloden står 400 meter bakom och ändå är ganska nära i mål. Bilden nedan är kort efter start där man kan se varmbloden längst bort i högra hörnet. Loppet vanns av ett kallblod men det var inte många meter ifrån.
Hampus Sjöstedt om Kallblod och Varmblod inom trav
Jag har alltid haft en förkärlek för kallblod när det gäller travsport. Deras medverkan på rikstoton är något som inte alla uppskattar, men för mig är det något riktigt speciellt. Kanske är det inte så konstigt med tanke på att jag är uppvuxen i Bergsåkers trakten, där kallbloden är lika del av landskapet som de eviga tallskogarna och de djupa blå sjöarna.
Dessa kraftfulla hästar, som ofta härstammar från de norra delarna av vårt avlånga land, är inte bara imponerande att skåda, utan bär också på en otrolig uthållighet och styrka. När ett kallblod trummar fram på travbanan med sina stadiga, taktfasta steg, är det som om en bit av den svenska naturen själv gör entré på tävlingsarenan. De har en karaktär som inte går att finna hos varmbloden, det handlar om deras kraft, deras lugn och deras oförstörbara vilja. När ett kallblod travar ut på rikstoton, bär de med sig en bit av den vilda naturen från våra skogar och fjäll.
De har en karaktär som inte går att finna hos varmbloden…
Hampus Sjöstedt
Det är något med kallblodens sätt att bevara sin lugna natur mitt i tävlingens hets som fångar mig. De kanske inte alltid är de snabbaste, men de tävlar med en envishet och en viljestyrka som är helt unik. Men ibland med alla galopper så kan man givetvis bli ursinnig. Men det finns en genuin stolthet i att bevittna deras prestationer – varje lopp de springer känns som en hyllning till traditionen och travsporten.
Jag önskar att fler skulle upptäcka det unika med kallblodstrav. Det är inte bara en sport, det är en upplevelse som berättar en historia om vårt arv och vår kultur.
